Behöver vi en befriad andlighet?

 

Om vi börjar med psykosyntes

Vad är egentligen psykosyntes? Frågan dyker upp eftersom psykosyntes är den femåriga grundutbildning jag använder i min yrkesroll. En psykologi med hjärta. Ett holistiskt förhållningssätt till människan där alla delar behöver inkluderas. Svaren kan variera. Psykosyntes hör hemma i den transpersonella psykologin. Psykosyntesens teorier ger plats för det som är ovan eller bortom det strikt biologiskt mänskliga. Det betyder att mer än det strikt biologiskt mänskliga påverkar och motiverar oss. Vi är också var och en ett medvetande eller själ om man vill använda det ordet. Jag gör gärna det. Ordet själ beskriver för mig det som är mer än mänskligt. Det besjälade ger livet skönhet och mening. Psykosyntesens teorier utgår från det unika hos var och en. Just din upplevelse är grunden för resonemang där psykosyntesens teorier är tänkta att stödja din unika upplevelse. Det finns studier och avhandlingar som bygger på psykosyntes. Men det är ändå så att de flesta evidensbaserade studier bygger på grupper av individer. Och även om vi är del av grupp så är vi också i grunden en egen; kropp och medvetande eller själ. Min kropp är inte som din och min själ har inte samma livsväg som din. Den unikhet som syns på utsidan av varje människa är också sann på insidan. Att säga att det inte är evidensbaserat om det inte går att klumpa ihop våra unika inre upplevelser berättar mer om att frågan behöver ställas annorlunda och att metoden behöver se annorlunda ut. Så ser flertalet studier ut.

Mer än en biologisk maskin

Det område som i psykosyntesen beskrivs som mer än kropp, mer än känslor och mer än tankar kan benämnas själ eller medvetande, en inre observatör som lägger märke till att kroppen upplevs, att känslor känns och tankar tänks. Som observerar detta ständigt rörliga inre flöde. Det levande inre som pågår hos var och en av oss. Det jag kallar själ. När jag lever mitt liv med själen som utgångspunkt ser valen annorlunda ut. Det jag vill blir något annat om själen får vara med. Och en är också många eller möjligen en hel själ som består av alla våra själsliga ljus.

En fri andlighet

I mitt arbete har jag utöver psykosyntes valt att fördjupa mig i människans berättelser. Många av dem kommer från långt tillbaka i tiden, tusentals år ibland, och återfinns vid jordens alla hörn. Människan är tydligt en berättande varelse. Skälet till det bör vara att berättelser ger mening. Förståelse för livsresan inklusive födelse och död. Många gemensamma nämnare finns när man ser över människans berättelser. De rör i grunden det allmänmänskliga och variationen handlar bland annat om olika platsers natur och andra förutsättningar. I en grupp människors berättelser finns detta psykosyntesen innefattar. Att vi är mer än enbart biologiska. Att vi är del av och påverkas av allt det vi är del av. Allteftersom jag fördjupat mig har en vad jag skulle kalla fri andlighet visat sig. Människan och den miljö hon är del av verkar i våra äldre traditioner förutsatt en gemensam andlig tillhörighet där varje människa kan söka svaren på just hennes livsfrågor genom de berättelser som på berättelsers vis bjuder in till frågor att vägledas av – istället för svar på gruppnivå. Där varje människa är del av denna fria andliga gemenskap genom det egna besjälade ljus som brinner just i henne. Berättelser som bjuder in istället för att definiera och lägga på hur jag ska vara.

Berättelser som vägledning i livet

Även nutida berättelser som Harry Potter, Mumindalen, Sagan om ringen, Pippi, Game of Thrones och Star Wars som några av många exempel har i sig samma livsvägledning som våra äldre mänskliga berättelser har och som våra nutida sagor också på många sätt utgår ifrån. Berättelser omberättas på nytt för varje tid, samhälle och kultur.

Själen som del av en andlig gemenskap fri från religion

Det jag upplever saknas för många av oss som lever nu, i synnerhet där vi bor, är en fri andlighet där min själsliga aspekt får vara grundläggande för mitt meningsfulla liv. De religioner som finns på planeten och som vuxit fram ur en fri andlighet har blivit till dogmer, regler och strukturer som är långt ifrån fria. Där känner de flesta av oss inte hemma tvärtom väcker ofriheten aktivt avståndstagande. Det vi förlorar är den där ursprungliga mänskliga gemenskapen där vi är själar som lever tillsammans i andlighet. Där vi i vårt inre upplever våra andliga uppdrag under den här livsresan som djupt meningsfulla.