Barnet som det hjälpande

Vi som föds in i en familj där föräldraskapet behöver hjälp; men medlare, en “partner” till någon av de vuxna, en terapeut, en fixare, en stödjare, en komiker, en lyssnare….exemplen och variationerna är många. Grunden är densamma. Föräldraskapet behöver hjälp. Barnet som föds in i den miljön och som har den hjälpande grunden i sin person aktiverar och utvecklar det som familjesystemet behöver. En hjälpare av något slag. Barnet sätter det som hör barndomen till åt sidan.

Varför gör barnet detta?

Det är i grunden barnets överlevnadsinstinkt som går in. Detta sker automatiskt. Barnet “ser till” att få det så lugnt och så bra som det kan få i den miljö det föds in i. Så att barnets överlevnadsbehov tillfredsställs så väl som det går. Förutsättningarna för omsorgsbehov som närhet och trygghet förbättras om barnet “hjälper till”. Återigen; detta sker automatiskt. Inget barnet väljer. Omsorgsbehoven väljer.

“Om jag hjälper mamma får jag mer av det jag behöver. “Jag var fyrtio år gammal när jag insåg att så var det för mig.

Problemet med det hjälpande barnet

Men vari ligger själva problemet? Är inte det bra att vara det hjälpande barnet? Familjen som helhet balanserar och stabiliserar sig. Naturens behov av stabilitet verkar fungera bra såhär, inte sant? Är inte det bra? Och barnet blir ju en duktig medlare, fixare, hjälpare eller vad det nu är hen har utvecklat. Som hen har glädje av i sitt liv. Inte sällan också i sitt yrke. En stå-uppare, en konstnär, en läkare, en medlare, en terapeut, en lärare eller en projektledare. Även här är exemplen många.

Problemet visar barnen på bilden. Barnet tittar på ett annat ljus. Utanför sig själv. Hen tittar inte på och lever heller inte sitt eget inre ljus. Det är problemet. Hjälparen barnet utvecklar står ofta i vägen för det barnet, och med tiden den vuxne, själv allra helst inuti skulle vilja vara och göra. För hen har inte den kontakten med sitt eget inre. Att se, höra, hjälpa något i det yttre hörde till barndomen och fortsätter som regel, eftersom detta är ett automatiskt beteende, även i det vuxna livet. I relationer och i yrkeslivet.Den andre, den andres behov står i centrum. “Uppgiften” från barndomens miljö, från föräldrabehoven, formar som regel både yrkesliv och relationer.

Förstå det hjälpande barnet – Kurs på Vishetens Väg

Att gå vishetens väg handlar till del om att dra in tentaklerna till sig själv. Undersöka sitt eget inre. Tända sitt eget inre ljus. Lysa i sitt eget liv. Brinna för det som vill brinnas för.

Förlorar man då sin hjälpande förmåga? Det gör man som regel inte, men utgångspunkten är inte att automatiskt med att hjälpa, fixa, medla eller underhålla andra , före sig själv. Ett liv från sitt eget inre tända ljus utgår från eget välmående. Därifrån går det också att hjälpa om man brinner för det och om det ger en själv mening. Men från ett eget inre välmående och en äkta egen vilja.

Välkommen att gå kurs på vishetens väg. Vi har ett antal kurser som varje år som stödjer livets olika existentiella frågor. Vi utforskar det inre livet. Vi söker efter den inre gnistan. Vill du tända din? Hur skulle ditt liv kunna se ut då? 

Samtalsterapi och självutveckling är verktyg som stödjer vägen framåt. Vill du gå en kurs i självutveckling når du de aktuella kurserna via länken här nedan. Vill du gå i samtalsterapi eller parterapi kan du boka tid genom att kontakta mig. Välkommen!